Text och intervju: Pontus Gustavsson
Först publicerad på DJ-Silence under 2003.
Jag kommer ihåg när jag hörde Emil rappa första gången. Det måste ha varit under 2000/2001 då Emil fortfarande gick under artistnamnet Beatsnatcher the Logical. Han bodde i Göteborg, i Bergsjön om jag inte missminner mig. Personligen var jag ganska vilsen och nykommen när det gällde den svenska hiphop scenen och även musik på Internet var något nytt för mig, främst eftersom jag satt på ett sketet 56k modem. Men på något sätt lyckades jag hitta Emils hemsida där jag lyckades ladda ner musik som jag tror var hans första alster. Nämligen låten Pophora som jag tyckte var riktigt rolig men så här i efterhand måste jag väl erkänna att den idag inte skulle ha gjort något större intryck på mig eftersom den är rent ut sagt usel. Som tur var gick Emil vidare och utvecklades och blev mognare och nu år 2003 är Emil aktuell med en ny skiva och självklart befinner sig dj-silence.com i hiphopbuskaget och gör intervjuer där kulturen frodas. Trevlig läsning!
Vem är Emil Brikha?
Jag är 24 år, bosatt i Stockholm sen ett år tillbaka. Är ursprungligen från Iran, uppväxt i Jönköping och spenderat fyra år i Göteborg innan jag flyttade till Stockholm. Sysslar som bekant med musik, rappar, producerar och skriver dikter. Annars är jag en väldigt lugn och ganska tyst kille som hellre sitter hemma och kollar på film än är ute på klubbar och härjar.
Varför flyttade du ifrån Göteborg?
Jag flyttade dit för att komma ifrån Jönköping, jag ville bo i en större stad. Sedan träffade jag en tjej där och var ihop med henne i tre år. När det tog slut kände jag ingen anledning till att stanna kvar där eftersom de flesta av mina vänner och hela min familj bodde i Stockholm. Så dagen efter vi gjorde slut tog jag min ryggsäck och datorn under armen och satte mig på tåget till Stockholm.
Hur kom du i kontakt med rappen och hiphopen?
Jag har discjockat sedan jag var 13-14 år och har alltid varit intresserad av musik. Även om genren jag sysslade med då var mest techno-orienterad så gillade jag Wu-Tang, Das EFX, och lite sådant, smutsig hiphop om man får kalla det så. Det var inte förrän en kompis visade lite texter när jag var 17 år som jag blev intresserad av att skriva. Jag rappade hans texter och märkte att det var enkelt. Jag skrev en låt och blev heldissad av honom, så då gav jag mig fan på att jag skulle skriva något bra. Jag mådde ganska dåligt under den tiden så skrivandet blev en slags terapi för mig och jag har inte kunnat sluta sedan dess.
Du har de senaste två åren bytt namn lika många gånger. Du har alltså arbetat under tre olika artistnamn, nämligen Beatsnatchers the Logical, Alpha Omega och nu under ditt tilltalsnamn Emil Brikha. Varför bytte du namn andra gången och tror du att du kan hålla dig till Emil Brikha i framtiden?
Jag började känna att jag ville byta när jag började uppträda förra året. När man skriver är det lättare att gömma sig bakom ett alias, man får någon slags osynlig mur som skiljer artisten från individen. Men jag insåg att jag gick upp på scen som Emil Brikha, jag framförde mina låtar som Emil Brikha, jag pratade med publiken som Emil Brikha och då kändes det bara dumt att heta något annat än just Emil Brikha. Om jag behåller namnet vet jag inte, jo jag antar väl det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Jag kanske får för mig att byta någon dag, men idag känns det rätt att heta Emil, då får jag heta Emil tills Emil bestämmer sig för att heta något annat.
Du driver en egen sida nämligen www.elqpe.com där du lägger upp filmklipp, musik och berättar om din musik. Vill du berätta mer om sidan?
Sidan är väl egentligen Emil Brikha i ettor och nollor. Allt som jag är, gör och tycker finns där. Där finns även de jag samarbetar mycket med. Nämligen DJ Madwrist, som är min backup när jag uppträder och Skitzophrenic som producerar en del av mina beats. Jag vill att elqpe.com ska vara länken mellan mig och alla dom som gillar det jag gör. Därför är den också personlig.
Vad jag har förstått så har du en ganska annorlunda syn på den svenska hiphopkulturen och du vill inte bli förknippad som hiphopare. Stämmer det och var kommer den inställningen ifrån i så fall?
Nja, den grundar sig väl lite i att jag själv inte får plats i den svenska hiphopen. Jag känner mig inte delaktig i den, jag känner ingen lojalitet eller kärlek till den. Jag känner ingenting för den, därför spelar den ingen roll för mig. Det är väl någon form av hatkärlek antar jag, men den är ganska mycket geografiskt orienterad. Min kärlek till hiphopen handlar om konst, känslor och kreativitet. Alla har ju olika definitioner av hiphop och alla är med i spelet av olika anledningar. Det är väl kanske det jag motsätter mig mest, att det har blivit ett spel. En av de vackraste konstformerna jag någonsin skådat har förvandlats till en industri, placerats i fack med prislappar och säljs ut till den som bjuder högst. Det är inte hiphop för mig, men för många andra och därför vill jag inte förknippas med hiphop.
Din musik är inte alltid så lätt att ta till sig. Särskilt inte för den ”vanliga” musiklyssnaren. Vilken typ av människor tror du lyssnar på din musik?
Tänkare, de som inte nöjer sig med svaren som projiceras framför dom dygnet runt. Modiga människor, folk som bejakar sina känslor, varje aspekt av det känslomässiga spektrat. Intelligenta och mogna människor vill jag påstå. Det är ju ingen musik man dansar till, det är ingen musik man har i bakgrunden medan man dammsuger utan det är: levande ljus, stor kopp varm choklad, mysig filt och härlig sällskapsmusik.
”Emil har höga tankar om sig själv!”
Jag har tankar om mig själv, det är en skillnad. Många går runt helt clueless, ovetande om sig själva, sina begär, sina drömmar och sin egen vilja. De är för upptagna med att utföra andras viljor, leva upp till andras ideal. Är mitt sätt att tänka höga tankar om sig själv så är det ett konstruktivt sätt tänka. Jag tar det bara för vad det är.
Internet betyder väldigt mycket för dagens hiphopkultur och hela musikkulturen för den delen. Vad har Internet betytt för dig och din karriär?
Absolut ingenting, jag har raserat allt som har med mitt namn och Internet att göra. Jag hyser inte längre samma respekt för individerna på andra sidan av tråden, jag struntar fullkomligt i vad dom idioterna säger för jag har kommit till en viktig insikt: Dem är dumma i huvudet. Så min frågeställning blir naturligtvis, vem vill jag imponera på? Ett gäng joltpimplande tonåringar eller vidsynta musikälskare som delar samma passion som jag? Jag gillar bekvämligheten med Internet men jag har tagit ett stort steg från hela den där Internetdealen. För mig handlar det nu mer om att komma ut till ställen, se folk, uppträda för dom, beröra dom. Därefter kan de säga vad de vill, men så länge de sitter hemma vid datorn och pendlar mellan free6.com och whoa.nu så lär jag ta deras ord och åsikter med en nypa salt.
Jag tycker du är lite väl hård. Du hade knappast lyckats på samma vis utan Internet. Jag hade till exempel aldrig fått upp mina ögon för dig om jag inte haft Internet.
Internet för 3 år sen och Internet idag är mycket annorlunda. Idag sitter snubbar som producerat tre beats i Fruityloops och kallar sig själva producenter och vill på fullaste allvar kalla sig duktiga. Kul att dom kör liksom men vad fan hände med ödmjukheten? Man måste lära sig när man ska hålla käft, “plugga” och bli bättre och när man ska komma ut och representera sin grej. Men för att bena ner det lika hårt igen. Jag har inte lyckats, jag trodde jag hade gjort något slags intryck, satt en standard för mitt namn och mina skapelser men jag har insett nu när jag släppt min demo att jag likställs med alla andra som sitter i audioforumen och droppar netbattles och keystyles, och det är en ren förolämpning efter så här många år. Och, självklart, självklart och givetvis så finns det undantag. Jag har knutit många goda kontakter över nätet och fått en hel del fans och bra gensvar från en del, men jag måste när jag pratar om det här, tala om majoriteten och tyvärr så är det så här det ser ut. Men för att svara på din fråga så tror jag inte Internet har så stor betydelse, inte som grund i en karriär, Internet ska användas som ett komplement.
Du producerar den största delen av din musik själv. Du har producerat en låt till Tolvis-Pierres demo. Kommer du att göra flera gästproduktioner inom det närmaste?
Ingen aning faktiskt, jag har inte hört någon intressant artist på mycket länge så inspirationen ligger inte direkt på topp. Jag är ändå mest fokuserad på att få ut de låtarna jag har gjort just nu, och att uppträda med min bror. Det är mina största prioriteringar just nu.
Men vill du inte hjälpa Boyacioglu och Skitzophrenic om de behöver beats?
Boyacioglu har jag ingen kontakt med längre, men jag skulle självklart hjälpa honom om jag kunde och om det behövdes. Samma sak med Skitzophrenic, men Skitzophrenic är kung just nu och producerar grejer åt stora artister så han behöver inte min hjälp. Lillebror har gått och blivit vuxen.
Om vi ska prata lite aktuellt. Du har alldeles nyligen kommit ut med din egenproducerade demo Inner Conflicts. Vill du berätta om det arbetet?
Inner Conflicts är en samling låtar som sträcker sig från glädje och sorg till vemod och ren jävla skräck. Demot består av tolv låtar och det var mest en slump att det blev det antalet för jag siktade på upp mot 20 låtar. Men på grund av att datorn började strula med mig så tröttnade jag helt enkelt och ville bara få ut låtarna, annars skulle det aldrig ha blivit klart. Därför bestämde jag mig för att släppa de låtarna som var klara, för jag vill göra det jag älskar mest, uppträda och utbyta åsikter med andra. Jag har ju hela tiden varit en mp3-förespråkare så jag har gjort de flesta låtarna tillgängliga på min hemsida. Jag utelämnade några spår för jag ville att de som köpte cdn skulle känna att de fick något extra. Annars är det inte så mycket att säga, det är hiphop i berättande form, spoken word-dikter och en massa konstiga oljud som skapar mina inre konflikter och min cd Inner Conflicts.
Du har många intressanta gäster på skivan då tänker jag främst på estradpoeten Daniel Boyacioglu och Johan från Stacs of Stamina som tyvärr är relativt liten i Sverige om man ser på hans karriär utanför Sveriges gränser som i t.ex. Tyskland och USA. Hur kom du i kontakt med de båda?
A) Daniel såg jag för första gången i Göteborg för några år sen. Jag blev så inspirerad av hans uppträdande så jag tog kontakt med honom efteråt och ville bara tacka för inspirationen. Han var nämligen anledningen till att jag tog steget upp på scenen igen. Vi bytte nummer och ungefär i samma veva så flyttade jag till Stockholm. Vi kom väldigt bra överens och han kläckte idén till låten My Room som då skulle vara en låt om vardagen med ens sovrum som utgångspunkt. Sagt och gjort, låten blev klar i ett nafs.
B) Samarbetet med Johan var lite konstigt, för det var ju inte riktigt något samarbete. Madwrist spelade upp en av låtarna från Stacs of Staminas skivor. Jag föll för den direkt och bestämde att vi skulle köra med den på ett uppträdande. Resultatet blev så bra att jag ville ta med den dikten som jag körde till beatet på min demo. Så, ett halvår senare kontaktade jag Johan och bad honom lyssna på låten. Han gillade den och då frågade jag om jag fick använda det på min demo. Dagen efter var låten inspelad. Just nu väntar jag på ett helt nytt beat som Johan skulle fixa till mig, men det är inget vidare bestämt mer än så.
Som du sa tidigare i intervjun så är Skitzophrenic med inom din arbetskrets och han gästar på två låtar på nya skivan. Fast det finns en annan gäst som också är med på hela tre låtar, nämligen Mahan. Vem är det?
Mahan är en iransk tjej från Vällingby. Det hela är en lång historia men den korta versionen är att hon är en kompis till en tjej som skulle provsjunga hos mig. Vi träffades på en picknick. Hon hade med sig en gitarr, så jag bad henne spela och sjunga lite. Hon hann knappt ta tre toner innan jag avbröt henne och bjöd hem henne till studion. Hon kom över en eftermiddag och la sången till alla tre låtar som hon är med på. Vi har snackat om att jag ska co-producera hennes egna låtar men det har inte blivit mer än snack för flickan är lite kär och galen just nu och har inte tid till mycket annat än killen som hon träffar.
Din musik är tydligt inspirerad av spoken word. Tre spår på din nya skiva är till och med betitlade ”spoken word”. Hur fick du upp ögonen och intresset för den här typen av diktning?
Det var inte riktigt så, vi får nog vända på det hela. Jag skrev två av de tre spoken word dikterna innan jag hade en aning om vad det var. Det låter konstigt men det är sant. De skrevs för 4-5 år sen, då hade jag aldrig hört talas om spoken word. Det var inte förrän jag såg Sage Francis i Göteborg för tre år sen som jag hörde det för första gången. Det var ganska komiskt att se att det redan fanns en etablerad genre för det man själv hade sysslat med ett par år. Jag använde det jag hade och tog in influenser från Sage Francis men mest Taylor Mali (www.taylormali.com) och fick fram det som jag på skivan kallar spoken word.
Men hade du tanken om att du skulle lägga dina spoken word dikter till musik för 4-5 år sedan?
Nej, oftast körde jag dom bara acapella. Jag visste bara inte riktigt vad jag skulle göra av dom för de kändes så halvfärdiga. Allt föll liksom på plats när jag fick höra om fenomenet spoken word.
Jag tycker mig kunna höra flera likheter med din stil och Sage Francis på din skiva. Jag läste tidigare en intervju med dig på ”Knaster & Brus” där du sa att du inspirerats mycket av Sage. Är det något du gjort medvetet och är det en artist du lyssnar och inspireras mycket av?
Det är lite av ett missförstånd. Jag blev inspirerad till att börja rappa igen efter att ha hört Sage Francis, innan jag hörde honom hade jag tröttnat på hiphop. Han blåste liv i passionen igen (”oj va gay det låter”). Jag lyssnar inte på musik, så jag tror inte jag har påverkats så mycket faktiskt.
Vadå lyssnar inte på musik?
Precis som jag säger, jag lyssnar inte på musik. Har inte gjort det på kanske 4-5 år nu. Jag köper inga skivor, jag laddar inte ner och lyssnar på mp3.
När jag lyssnar på det tionde spåret på din skiva Disstrack så får jag en känsla av att du inte riktigt gillar hur hiphopen ser ut i dagens Sverige?
Den utrycker nog ganska klart vad jag tycker om hiphop i allmänhet. Det behöver inte vara Sverige men Sverige är ju min verklighet så det blir väl automatiskt så att det handlar om det. Men nej, jag gillar inte kulturen som den har utvecklats.
Kan du berätta vad är det du ogillar så mycket för de som inte har hört låten?
Ytligheten framförallt, jag hatar saker och ting som inte innehåller substans och tyngd. Sen gillar jag inte mode och trender och går man ut idag så handlar det mer om mode och vem man känner än om musiken och trevlig stämning. Om folk bara skulle bejaka sin inre nallebjörn lite mer.
Nu vidare till något helt annat. Kommer vi att kunna se dig live inom det närmaste med din nya skiva eller med annat material?
Det är min förhoppning och mitt syfte med släppet. Jag vill komma ut och spela live, det är det jag älskar och det är det jag vill göra just nu. Så till alla som bokar artister eller någon som känner någon som känner någon som känner någon som bokar artister, boka mig!
Och hur gör man det?
Genom att skicka ett mejl till: ”emil@elqpe.com” där jag svarar inom 24 timmar.
Är det något bolag som hört av sig till dig? Har du någon framtidsvision hur du ska få kontrakt eller liknande?
Jag har faktiskt inte sökt efter något kontrakt. Har aldrig skickat min musik någonstans. Jag har ingen bra insikt i branschen och är mest intresserad av distribution, inte skivbolag. Jag är mycket mån om kontrollen kring det jag gör. Det är antagligen därför jag gör allting själv.
Så skivkontrakt är inget du funderar på och strävar efter?
Nej, absolut inte, har aldrig tänkt tanken faktiskt. Jag vill kunna ha friheten att sluta rappa och sluta skapa på en sekund om jag så önskar. Det handlar mest om friheten, att inte vara bunden till någon och att inte behöva stå till svars för något annat än min egen ekonomi.
Vad har du för mål med din musikkarriär?
Oj, jag vet inte. Mina mål förändras hela tiden. För ett halvår sen hade jag aldrig promotat mitt material så hårt som jag gör nu. Nu vill jag uppträda, jag vill komma ut i landet och i världen. Det enda målet jag kan tänka mig, det enda målet jag någonsin haft sedan jag började var att beröra folk och det är egentligen allt jag vill. Sen hur det sker, det vet jag inte.
Vad tänker du göra i dagsläget utöver att försöka sälja din nuvarande demo?
Jag börjar jobba på Ica på måndag, sedan ska försöka få ordning på min dator, åka till gymmet och bara ha ett enkelt liv med massa kärlek och god mat. Jag planerar inte direkt några stordåd…
Och vad har du planerat musikaliskt?
Jag har inga planer, allt handlar om min demo just nu. men jag hoppas ju på att min bror bjuder med mig på sina spelningar utomlands så vi kan reppa för familjenamnet tillsammans.
Vad sysslar din bror med?
Han producerar detroit-technomusik. Han är signad på ett av världens mest kända bolag inom genren, Transmat.
Här avrundas intervjun med sedvanliga shoutouts, dissar och props.
Kärlek till min familj och alla som stöttar mig, likgiltighet inför allt och alla andra. Tack för intervjun!