Intervju: The Ninjas – Ninjorna klubbar sig fram (2004)

Text och intervju: Pontus Gustavsson
Först publicerad på svenskunderjord.com (SVU) under 2004.

The Ninjas är:
Anton Kristiansson: Rappare och låtskrivare
Alfred Matern: Gitarr
Alex Berg: Trummor
Joanna Wahlsten: Klaviatur och sång
Per Svensson: Percussion
David Sabel: Bas

Första gången jag hörde talas om The Ninjas var i fjol under en av deras första spelningar, på Götaplatsen i samband med en aktion mot den europeiska valutaunionen. Det starkaste minnet från den dagen var främst det strålande solskenet och den kraftiga rundgången i det maffiga högtalarsystemet. Trots den ganska ljumma publikströmning till den kulturella mötesplatsen där konserthus, konstmuseum och stadsteater möts, så var det nog ändå en viktigt rutin för bandet. Soundet som The Ninjas hade då var helt klart inte förfinat även om man tydligt kunde höra deras potential. Det starkaste intrycket gjorde Antons text om polisvåld där uppmaningen att sträcka upp vänsterhanden fick det att rysa längs ryggraden.

Nu över ett år och mängder av spelningar senare har den Göteborgsbaserad livegruppen haft premiär för sin nya hemsida på nätet och The Ninjas är fortfarande en konstellation bestående av sex vänner och skolungdomar från Göteborg. Bandet verkar i nuläget vara ganska upptaget, men jag lyckas ändå möta upp med de allihopa för en pratstund en kall höstkväll på det libanesiska caféet Cello i centrala Göteborg.

Anton, rapparen i gruppen, har tidigare ett förflutet i rapgruppen Illuminati, som 2002 vann Göteborgstalangen. Han och rapparen Zandile som utgjorde gruppen kom sedan att gå skilda vägar. Men bara för att Anton är med i The Ninjas utesluter det inte att han kan göra flertalet gästspel, han har redan inspelat material tillsammans med både Förstörda För Livet och Boråsrapparen Xeilon.

The Ninjas som projekt började egentligen redan innan The Ninjas fanns som grupp. Grundtanken var att Alex skulle producera Antons solodemo och att dem till detta tänkt göra liveframträdanden med kompband. Men efter att de repat under en tid så integrerades de mer och mer som en grupp och Anton & The Ninjas övergick i sinom tid till The Ninjas som låg bättre i munnen.

Var befinner sig The Ninjas musikaliskt?

Vi anser oss i grund och botten vara ett hiphopband men samtidigt kan våran musik vara lite svårdefinierad, även om vi främst är ett band som spelar dansvänlig liveanpassad hiphop. Men vi vill samtidigt inte bli för begränsade, vi skulle kunna köra en tung funklåt, samtidigt som vi fortfarande vill hålla det jiggy. Det som skiljer oss från de flesta andra hiphopliveband är att vi inte försöker jazza till det för mycket, utan hålla det ganska strikt.

Idag breder hiphop med liveband ut sig, det har nästan blivit en liten livebands-boom de senaste åren. Andra kända och mindre kända exempel finns hos Timbuktu & Damn, Peshi & Bodysnatchers, Allyawan & The Leftovers, Svenska Akademien och Illstar. Hur förklarar ni det?

Joanna: Jag tror att man lyckas locka en annan publik, även de som inte är så inne i hiphopen utan bara gillar att titta och lyssna på musik. Alla människor går inte på livekonserter för att se hur duktiga rappare är. Det är mycket roligare för både artister och publik om man har ett liveband med sig på scen.

Anton: Jag körde på cd-beats ett bra tag, och det är tio gånger roligare att köra med liveband samtidigt som det blir mycket röjigare. Det finns rockare som diggar oss och kommit fram till mig efter spelningar. En nackdel med ett liveband är att det tar mycket längre tid att repa in en låt än färdiga cd-beats. Men slutreslutat blir så pass mycket bättre att det är värt arbetet, samtidigt som det är lättare att kunna variera sig.

Ofta när man bildar en grupp så kan det bli stridigheter för att sångaren, i det här fallet rapparen, får större uppmärksamhet och fokus än bandmedlemmarna. Är det någonting ni tänker på?

Det är fortfarande Anton som är i centrum den stora delen av tiden. Men under spelningar så frontar vi även bandet med musikaliska partier och solon. Det kan vara skönt att vara lite i bakgrunden också. Fast även om vi heter The Ninjas så är det helt klart Anton som får den största fokusen.

I The Ninjas är det bara Anton som står för textskrivandet. Även om de andra i gruppen självklart får komma med åsikter. Men samtidigt som han skriver alla texterna hamnar han också lite utanför gruppens musikaliska del eftersom han inte är så insatt i de musikaliska termerna. Han får istället se på helheten utifrån och agera lite som en utomstående domare när det gäller slutresultatet.

Alfred, gruppens gitarrist, är även med i det omtyckta skabandet Skalman som vann Göteborgstalangen 2003 och som nu funnits som band i över tre år. Men att det skulle påverka gruppen på något annat sätt än positivt har han svårt att tro och hittills har inga spelningar lyckats krocka med varandra så inga prioriteringar har behövt göras. Sedan får man komma ihåg att alla i gruppen faktiskt fortfarande går i gymnasiet. Och ibland medger dem att det inte hinns med så mycket mer än repande, pluggande och att träffa de närmsta vännerna. Det är tidskrävande att vara med i en grupp, men eftersom alla brinner för musiken och vill repa, så blir det aldrig tråkigt.

Ereko från Förstörda För Livet brukar vara med er och spela men är inte med i gruppen?

Anton: Erik är en nära vän till mig som jag trivs att ha med på scen. Vi skriver låtar tillsammans och det fungerar väldigt bra. Han lirar lite egna verser, drar lite skämt och är lite back-up rappare under spelningarna. Men han är inte med på alla spelningar utan lite när han känner för, han har sina egna grejer att ta hand om. Det är alltid kul att vara två rappare på spelningar. Vi kan ta in andra rappare på spelningar och har också haft det, både Frenemy och Mikkel har varit med under spelningar.

Ni är nöjda med de medlemmar ni har?

Vi funkar jävligt bra socialt. Vi är inget hopskrap av musiker, utan hela bandet är bra vänner sedan långt tillbaka. Så vi har liksom inte haft uppe någon annons om att vi behövt en basist till gruppen. Men det är verkligen tur att det funkar så bra som det gör. Det hade kunnat krasha. Vi är inget elitband utan fungerar kanske mer som ett kompisband och kan fortfarande vara tillsammans på det planet att vi bara bärsar och spela lite låtar tillsammans liksom.

Ni är aktuella med eran nya hemsida www.TheNinjas.se Vad kommer hända med eran nya sida och vad är syftet?

Det känns ganska naturligt att när man har skrivit ett visst antal låtar att man vill dokumentera och spela in dem. Samtidigt är det lättare att skaffa sig fler spelningar om man har något att visa upp. Det är bra att kunna promota sig själva, vi ska skicka runt skivan till lite ställen utanför stan. Huvudmålat är att få fler spelningar och etablera oss även utanför Göteborg. Det är kul att se hur våran musik funkar i en studio och samtidigt lära sig mer hur det går till där.

All musik ni släpper kommer vara gratis?

Vi är inte ute efter att tjäna några pengar. Vi hade dessutom inte tjänat någonting på att släppa den som en EP och sälja till lite släktingar och till folk på spelningar. Släpper vi det gratis når det en bredare massa och fler kommer få höra det. Vi måste tänka större än att tjäna ihop lite pengar så vi kan bärsa lite på fredagen. Pengar kan vi tänka på vid ett senare tillfälle, vi tjänar ändå de pengar vi får på spelningarna. Samtidigt kan vi inte förvänta att folk ska köpa våran skiva när dem aldrig har hört oss. Om folk lyssnar på den här musiken i sin stereo och spelar den för sina kompisar så skulle det vara grymt kul.

Det gick snabbt för er som grupp. Hur bemöts ni och eran musik ute på klubbarna?

Alfred: Det är många som uppskattar våran musik. Fast samtidigt gick det jävligt snabbt för oss, redan våran andra spelningar var på en klubb inne i stan. Det kändes inte riktigt rättvist, vi borde kanske repat ett år som många andra grupper innan vi fick chansen. Det kändes lite som om vi var inne på klubben innan vi kunde sätta fem, sex låtar. Vi fick chansen tidigt eftersom Anton var en etablerad rappare och hade kontakter i stan redan innan, medan andra band måste kämpa i flera år för att komma nånstans.

Har ni uppnått allt ni kan i Göteborg?

Det är väl synd att säga. Vi kan ju fortfarande göra ett bättre gig på Pustervik om det blir fler tillfällen. Vi försöker alltid sträcka oss längre än till bara hiphopare och bredda våran lyssnarskara. En annan publik än massa hiphopare som bara står och analyserar sönder ens texter. Det är svårt att komma ut i landet och få spelningar men efter nästa varje nya spelning så föds en ny. Det är alltid folk som sprider ordet vidare och tar ett nummer någonstans för framtiden.

Ni har gjort en del politiska inslag, är inte det svårt att ta ställning som grupp? Hur ställer ni er politiskt?

Vi kör inte så mycket politiska spelningar. Det är svårt eftersom vi är ett band med sex olika individer och ska vi göra en politiska spelning så måste alla stå bakom. Är det nej till EMU eller nej till kriget i Irak så kan vi göra det. Men när det blir lite mer specifika frågor måste alla tycka samma sak. Vi har ingen exakt åsikt i bandet även om det lutar åt vänster. Väljer vi någon politiska ställning så känns det som om det kan bli uppmålat för all framtid. Då blir det heller inte så att så många som möjligt kan gilla oss. Även om vissa kanske inte har så bra åsikter så vill vi inte begränsa oss inför våra lyssnare. Att ställa sig någonstans politisk som sex olika personer är både svårt och korkat. Vi är inget politisk band, även om många i bandet är intresserade av politik.

Men ändå måste hela bandet stå för det Anton säger i sina texter? Den senaste Anton-låten är ganska sexistisk?

Anton: Jag står ensamt för mina texter. Den är rätt ironiskt och driver rätt mycket. Men gruppen har haft åsikter om vissa av mina texter.

Alfred: Det är inte vi i bandet som står för Antons texter, utan han själv.