Currently viewing the tag: "hummin"

gatuslang-hummin1

Hummin – Intervju
Först publicerad 2003 på dj-silence.com
Text och intervju: Pontus Gustavsson

Nyligen släppte Linus Särnhult, mer känd under artistnamnet Hummin, en femtonspårs netplay på Streetzone. Med gäster som Mufakka och Blizzak lockade han till över 22 000 nerladdningar redan första veckan. Men vem är Hummin? Vad har han gjort tidigare? Vad har han för framtidsplaner? Det undrade jag också så jag tog mitt pick och pack och åkte till småstaden Alingsås en solig söndag för att hälsa på Hummin i hans studio och ta reda på ett och annat.

Du kan väl börja att presentera dig själv och berätta lite om din musikaliska bakgrund?

Javisst, jag heter Linus Särnhult och är 23 år. Intresset för musik anammade jag ganska sent. Det var inte förens i slutet av mellanstadiet som jag började lyssna på hiphop. En kompis till mig hade ett band med Kriss Kross och Grand Puba som jag lyssnade mycket på. Mina första skivor fick jag först under högstadietiden i samband med att jag fick min första CD-spelare. Då var det två skivor, en med Coolio och en Snoop Dogg som jag lyssnade sjukt mycket på. Mitt första halvseriösa musikprojekt startade jag med en kompis DJ MeekeL 1997. Han hade en sampler som endast klarade 22khz samplingar så jag spelade in accpellas på band. Sedan mixade han på känsla och spelade in mixen på ett andra band. Men det var inte för ens mot slutet av 1997 som jag och två kompisar spelade in en låt som faktiskt cirkulerade på kassett i stan och fick någon form av uppskattning. Allting vi gjorde på den tiden lät väldigt garage. Jag ville fortsätta att göra mer musik med de kompisarna men tyvärr ebbade projektet ut i sanden och las ner 1998. Senare stötte jag ihop med medlemmarna från S.O.L.A.R System, Sammy, Omid, Robin, och Ali. Där våra första bokstäver i förnamnen fick utgöra vårat gruppnamn. Vi fick tidigt en del spelningar kring Alingsås-området och vi gjorde en del låtar trots att det saknades sammanhållning i gruppen. Senare lades projektet ner av en massa personliga skäl. Jag gick över till min engelska musik kring årsskiftet 2000/2001. Jag försökte få igång en del folk men alla var så krångliga och passiva så jag satte igång och började göra låtar själv istället. Jag fick kontakt med DJ Tobiah en producent som främst höll på med elektromusik och han hjälpte mig att sätta ihop låten ”Still Standing” som jag släppte på Svendettas forum där jag fick ett tiotal positiva kommentarer och jag kände mig riktigt stolt. Sedan efter det slängde jag ihop några låtar till som jag lade upp på min egna nystartade hemsida hummin.nu och den fick snabbt en nyhet på hiphop.se och streetzone.com och jag var alldeles överlycklig och jag hade ett eget litet releaseparty för mig själv.

Vad kommer ditt artistnamn Hummin ifrån?

Oh, shit. Det är ganska komplicerat men det kommer från början av Humminbird efter att ha eskalerat från mina gamla smeknamn. Jag har tidigare blivit kallad för, lippi, pippi och en massa andra skumma smeknamn. Jag döpte mig till Humminbird med klippte snabbt bort birddelen då det är engelsk slang för tjej och namnet lät allmänt feminint.

Vad hände med din förra grupp Solar System?

Det som egentligen hände var att vi inom gruppen hade delade åsikter. Jag och Omid ville göra musik åt det engelska och kanske lite djupare hållet medan de andra ville göra mer svensk- och liveorienterad musik. De tre anmälde sig till Göteborgstalangen under namnet Solar System utan att säga ett ord till mig eller Omid vilket kändes rätt sketet. Därefter gjorde jag låten ”Still Standing” för att klargöra att jag fortfarande stod på benen och inte tänkte ge upp min musikkarriär. Vi blev sams men efter det fortsatte de på eget spår. Solar System har förövrigt släppt en ny EP tillsammans med producenten Mango och jag önskar de alla väl men jag kommer nog inte att arbeta så mycket mer med dem.

Cypherhardware är ett löst sammansatt kollektiv bestående av svenska rappare och producenter. Kollektivet utgörs av Hummin, Aegiz, Blizzak, Sci-Fi, Mufakka, Zealot, Cade, Filthy, Senn, Control, Destruktor, Freqwenze, Dragonslaya, Shamrock, Furnace och Tamal. Du är alltså medlem i gänget men hur kom du i kontakt med Cypherhardware från allra första början?

Det är ju egentligen bara ett kompisgäng där alla mer eller mindre känner varandra eller är sammankopplade genom musikintresset. Första gången jag kom i kontakt med dem var när jag först upptäckte Aegiz på Svendetta där jag läste en intervju och tyckte att hans låtar var helt makalösa och jag började analysera hans låtar och bestämde mig för att så här duktig ville jag bli. Men det var egentligen först i samband med en Fatmilk-kväll under sommaren 2002 där jag kom i kontakt med Blizzak som helt plötsligt skrek mitt namn över hela stället. Efter den kvällen började vi umgås och freestylade, körde open mic och lirade in sessions tillsammans på förfesterna. Vi kom bra överens och han tyckte jag skulle gå med i Cypherhardware gänget. Så jag frågade ”chefen” i gänget nämligen Aegiz och han godkände mig som medlem. Sen jobbade jag i Stockholm från och till och då lärde jag känna Aegiz och Sci-Fi och resten av grabbarna.

Nu har vi pratat mycket om din tidiga karriär. Nu tänkte jag vi skulle prata om dagsläget och vad du sysslar med nu. Du har nyligen släppt en netplay på Streetzone som heter ”Child of the Storm” och den har blivit mottagen väldigt positivt. Kan du berätta om det arbetet?

Jag började arbeta på den redan i november 2002 när jag var i Göteborg och spelade in lite låtar med Rusty James i hans studio i samband med att Aegiz och Rusty skulle släppa sin skiva som tyvärr verkar bli deras sista samarbete. Rusty lärde mig hur jag skulle lägga upp mina låtar och jag började själv analysera mina texter mer och mer efter det. Det var ungefär vid samma tidpunkt som jag skrev de första textraderna till netplayen och låten ”We Nuh Fraid” som är en känsloyttring till aggressiva bråkstakar med mer attityd än intellekt. Typer som man ofta stöter på i branschen. Som många av mina låtar då så höll inte substansen genom hela låten och den tunnades ut av skryt rap och annat dravel, hehe. Efter den tiden blev mina låtar mer eftertänksamma och fick en helt annan nivå än tidigare. Det var då jag började sökandet efter min stil och det här var en mycket viktig period för mig som artist. Netplayen är egentligen alla låtar jag gjort sedan hösten 2002. Låtarna har egentligen ingen lätt-funnen röd tråd men det går ändå att pussla ihop då alla låtar är olika färger i spektrat som utgör Hummin. Jag bestämde mig för att släppa låtarna gratis för att få en bra spridning av min musik. Den hade aldrig fått så mycket uppmärksamhet om jag tryckt upp den på skiva och sålt några få exemplar. Så jag pratade jag med Andreas på Streetzone och han var beredd att lägga upp låtarna. Lyssnarna har tagit min musik jävligt bra och jag blev själv väldigt förvånad att folk mottog min musik såpass bra som de faktiskt gjorde.

Du hade mycket gäster på “Child of the Storm”. Bland annat Blizzak, Mufakka, Tamal och Zealot men även en del mindre välkända gäster som Klaeboe, AV, Doreal och Phucka Neem. Kan du berätta mer om de gästerna?

Alla på netplayen är kompisar som velat vara med på netplayen. AV som står för Afroviking har jag träffat här i Alingsås och i samband med det hans yngre syster Doreal. De har i princip inte spelat in någonting eget tidigare. Klaeboe har hållit på länge och är med i gruppen Furioso och kollektivet Boondock och han har spelat innan Fattaru på Göteborgskalaset. Han är en skitgo kille men det är först nu på senare tid som han styrt upp sin musik. Jag tror att det kommer mycket bra ifrån honom i framtiden. Jag tror att om man stängde in honom i en garderob med ett block och en mick så skulle han säkert stå där och göra tio låtar han har mycket energi den killen. Phucka Neem blev jag väldigt överraskad av första gången vi pratade. Han var bara 16år gammal. Vi spelade in en session tillsammans och jag var väldigt nöjd med resultatet. Det var även i samband med den här låten som jag pratade med Tamal första gången han som förövrigt smugit sig in i Cypherhardware på senare tid. Mufakka tog sig in i min värld utan att jag ens visste vilka De 6 Apornas Arme var och han är galet grym och en riktigt go kille. Jag hade dock förväntat mig att se honom i en stor pälsrock och en massa bling bling runt halsen och sådär när jag väl träffade honom ”IRL” men jag insåg ganska snabbt att det bara var ironi. Jag hoppas verkligen att jag får chansen att jobba mer med de här folket i framtiden.

Flera av spåren på din nya netplay är producerade av Audioblade som jag förstått är ditt producentalias. Kommer du producera någon mer artist än dig själv i framtiden?

Ja, jag har faktiskt redan en del produktioner ute och jag har fått tillbaka acapellas som ska till mixning. Jag har producerad i ungefär ett halvår men det är först nu efter netplayen som jag tycker det börjat låta riktigt bra. Kanske kan Audioblade komma att bli två personer i framtiden då jag kanske ska producera tillsammans med DJ MeekeL.

Kan du beskriva din rapstil?

Min rapstil har format sig mycket det senaste halvåret. Jag har filat både på min röst, mitt flow och min rytmik. Jag har fått höra att min stil är ganska originell, att jag har någon sorts ton när jag rappar och någon slags sång i min rap. Sen tror jag inte att jag låtit min rapstil påverkats för mycket av andra artister. Jag försöker att ligga onbeat så mycket som möjligt, personligen gillar jag mycket rytmisk rapstil i stil med AZ och Jurassic 5.

Det krävs ingen längre lyssning av netplayen för att höra att du har en dragningskraft till att få sjunga. Är det någonting som hör till din stil och som vi kommer få att höra mer av i framtiden?

Grunden i min musik är att det ska vara skoj. Jag skiter egentligen i vad andra tycker bara att det är skönt och att det känns som mig själv, då är jag nöjd. Jag försöker inte framhäva någon falsk image. Vill jag sjunga en hel vers så kommer jag göra det, fast jag gillar inte alltid min sångröst eftersom den är lite mumlig och falsk. Säkerligen kan hardcoreheads avsky att jag sjunger på låtar men det ger en viss känsla. Ofta vill jag med en låt framhäva en viss känsla och passar sång då bättre för att göra det än rap, så so be it.

Battlerap och Open Mic är det någonting du vill ägna dig åt?

Så länge det är roligt och så länge jag fått i mig några öl så kommer jag vara ute lira på open mics och dyl. Jag är inte rädd att göra bort mig. Jag har ingen stenhård image att leva upp till. Det är dock synd att det finns så mycket bråkiga som vill ockupera micken och det är också synd att folk sällan snappar upp och förstår ens texter när man gör sådana korta uppträdanden. Men när Blizzak kommer tillbaka från Norge kommer vi nog gå loss på diverse klubbar.

Lite props och dissar. Vad tycker du om dagens svenska rapscen?

Jag är irriterad på folk som säger att musiken måste låta på ett visst sätt och att man måste vara hårdkokt och hela den här gangsterstilen som finns inom hiphop. Jag är verkligen trött på sådana bråkiga människor. Som tur är kommer de rapparna ofta ingenvart i karriären. Annars så finns det mycket bra hiphop i Sverige. Jag vill självklart att Cypherhardware gänget ska komma ut med material i framtiden. Sen gillar jag verkligen Formula One som jag vet har en soloskiva på gång. Jag gillar jag tillbakalutad musik med livsfilosofiskt budskap som Ison & Fille. Gillar även Fattarus lattjostil faktiskt. Jag hoppas verkligen att folk får upp ögonen för DJ Porter. Hoppas att fler *vanliga människor* kan komma att uppskatta musik av Nadasdi och Prosperous Half och den typen av musik. Sen gillar jag faktiskt Prominent-gubbarn. Castellos röst som är riktigt grym. Jag hade gärna gjort en låt tillsammans med honom alltså. (Ni ser, alla vägar leder till sång när det gäller Hummin)

Rappen är jättestor i Sverige just nu men hur ser den ut i Alingsås?

Det finns en del killar men de flesta är fortfarande väldigt underjord. Namnen i huvudsak och nämna är Goldmine-killarna Tobias och Emil och min gamla grupp Solar System och producenten Mango som jobbar med någon fransketablerad rappare just nu.

Vad har du för framtidsplaner och visioner?

Jag har planer och erbjudanden lite här och där. Vet inte hur mycket jag får säga men det är mycket grejer på gång. Jag har ett sidoprojekt med C-Phobia medlemmen Cade där han producerar och jag rappar och vi tänkte släppa en EP förhoppningsvis. Sen är det en del snack om diverse samlingsskivor. Annars är det kvalitén på min musik som ska höjas och att jag kan få spela in min musik i en bättre studio och mastra den ordenligt. Självklart är det också viktigt att jag får finslipa min rapstil. Allt skall tas till nästa nivå.

Hur blir det med Cypherhardware?

Jag tror det har varit snack om en cypherhardware samlingsplatta bra länge nu men det känns som hela gänget har varit inaktiva senaste tiden. Aegiz har åtminstone fått igång sin egna label symbiot (Ta en titt på www.symbiot.se där du kan få mer information). Sen kommer i vilket fall jag inom en snar framtid försöka driva igenom en cypherhardware samlingsskivan där samtliga rappare och producenter måste medverka.

Kommer vi få se dig på klubbarna med netplay-materialet?

Tyvärr blir det nog inte så. Netplayen har väldigt många gäster och mycket av materialet är inte särskilt livevänligt. Jag ska göra fler låtar i framtiden som går att hoppa eller åtminstone skaka huvudet till. Självklart vill jag komma ut och spela på klubbarna då det är något utav det roligaste jag vet. Det ger både en schysst kick om man får bra respons och får jag chansen att överföra den glädjen som hiphopen gett mig till andra människor så ska jag ta den chansen.

Något visdomsord till alla där ute?

Våga vara er själva och exponera alla era sidor och att inte försöka leva upp till någon slags image. Visa alla sidor av er själva, om ni nu vågar! Det tänker jag göra och dem som inte gillar det kan bara ta åt sig av min låt ”So What”.

 

Tagged with:
 

hands_gatuslang-1

Hands – Intervju
Först publicerad 2004 på dj-silence.com
Text och intervju: Pontus Gustavsson

Vem är Hands?

En 22-årig DJ, född och uppväxt i Karlstad med bor sedan ett år tillbaka i Stockholm. En kille som alltid intresserat sig för alla typer av skivor, skivor att lyssna på, skivor att sampla från, skivor att scratcha med. Den självklara roten.

Du kallade dig för DJ Tamal från början men gick sedan över till Hands. Hur kommer det sig?

DJ Tamal var ett namn som mest uppkom av en slump. Jag sände närradio med några polare för ett par år sen och då löjlade vi oss med lite påhittade namn. Namnet har en ganska lång historia. Det kommer från början från en Jamaicansk siare som hette Tamal. Så jag tog det eftersom jag tyckte det lät lite profetiskt. Sedan har det bara följt med mig utan att jag egentligen trivts särskilt bra med det. Jag är lite så att jag måste döda det gamla för att hitta det nya och det var väl framförallt vad namnbytet innebar. Sedan är jag lite småfascinerad av händer av någon anledning som på något sätt vår yttersta mänskliga punkt. Allt sker igenom våra händer.

Du är uppväxt i Karlstad. Hur ser hiphop-scenen ut där?

Den är jävligt lam, tyvärr. Helt stendöd. Många har gjort tappra försök att blåsa lite liv i intresset men alltid med skral framgång. Det finns några oseriösa emcees, några oseriösa DJ’s men inga som gör nått vettigt eller med anmärkningsvärda skills. Dom två grupperna är vad som utgör hiphop för mig. Graffiti är jag totalt ointresserad av så jag vet faktiskt inte. Ttror knappast scenen är särskilt massiv och breakare finns det ett tiotal på sin höjd. I och för sig duktiga men jag fattar att de tappar inspirationen tyvärr. Dock är Karlstads avsaknad av hiphop inget som tynger mig det minsta. Jag har aldrig fattat grejen med ”missionsjam”, att pracka på folk en hel subkultur med alla tillhörande mönster och regler tror jag inte ett dugg på. En annan bidragande orsak är väl att jag blir mindre och mindre intresserad av traditionell hiphop och rap.

Hur ser du på den svenska DJ-scenen?

Får väl börja med att förklara att DJ för mig inte är någon halvfull ”hiphopskalle” i bandana som står och taktmixar RnB och dancehall på CD. Många använder ordet turntablist till min definition av DJ men jag har aldrig riktigt varit bekväm med det uttrycket eftersom jag tycker de grymmaste scratch-dj’sen i stort sett alltid även är way mycket bättre på att funka upp ett dansgolv än vad den tidigare nämnda arten är. De senaste åren har det dock äntligen börjat arrangeras en hel del battles vilket är kul. Mindre kul är det kanske att det är ungefär samma tio personer som alltid deltar. Internationellt sett ligger vi rätt långt efter men jag tror nått kommer hända inom en snar framtid. Battlescenen står helt still worldwide känns det som. Alla gör samma typer av rutiner, samma typer av juggles fast lite, lite snabbare i princip. Många satsar mer på speed vilket hämmar tekniken ibland vilket är synd. Jag deltog i DJ-SM förra året men ville trots förfrågningar inte delta i år. Jag känner att jag vill göra något som verkligen passar mig innan jag ställer upp igen. Antagligen har jag tagit mig tid till det nästa år.

Den är inte alls lika utvecklad som den danska DJ-scenen?

Nej, Danmark är långt före Sverige. De ligger några år före, framförallt DJ-mässigt. Static, Shine, DJ Noize etcetera. Danmark har alltid varit före Sverige generellt när det gäller hiphop.

Du är inte bara DJ, utan du producerar också. Är det två roller som du arbetar och trivs med?

Definitivt. Hela mitt recept för musikskapande grundar sig i en fusion av just samplingsteknik och scratch & juggles (turntablism). Jag brukar se det som passivt respektive aktivt utövande. När man bygger beats blir det mycket pill med smådetaljer och varje litet break ska hitta sin rätta funktion i mixen, man provar, tänker, lyssnar, ändra och lyssnar igen. Då är det skönt att ställa sig vid skivspelarna och bara låta fingrarna gå loss, man kan koppla bort allt helt och allt sker i just samma ögonblick som man utför det. Svårbeskriven känsla men det är mellan dessa två olika passioner jag försöker finna min balans. Jag eftersöker alltid ett ”rough sound” som inte låter polerat eller tillgjort. Visionen är att kunna utföra allt live med sampler, skivspelare, mixer och effektburkar uppdukade som ett delikat smörgåsbord framför mig.

När man ser på din diskografi är det en ganska tunn historia. Hur kommer det sig?

Jag är extremt självkritisk och har hela tiden aktat mig för att ge ut saker innan jag helt funnit min ”metod”. Min väg till det jag vill göra. Självklart har en del saker sipprat igenom ändå men jag har aldrig försökt ha för bråttom med någonting som man sen bara ångrar ett halvår efter. En annan faktor som spelar in är avsaknad av emcees i min närhet. Tror man gör mer grejer som grupp i unga år.

Du ha varit med på lite Karlstad.tapes. Sedan har du gjort saker med Hummin, Aegiz bland andra.

Stämmer, lite lokala grejer som kommunen gett ut i desperata försök att få lite kulturell status men inget har haft särskilt hög standard. Jag gjorde ett spår med Hummin, Blizzak och Mufakka till Hummins netplay men på grund av rejäl stress blev aldrig slutresultatet något vidare, tyvärr. Den blev inte ens mixad vilket hörs omgående. Aegiz är en nära vän som jag kommer att jobba mycket med framöver. Vi har lite hemliga projekt på gång. Han är även en av Sveriges främsta emcees. Hans platta som kommer snart ska bli mycket intressant att följa. Sverige har aldrig hört sådan rap tidigare!

Du är aktuell med din Vinyl-EP “Basic Map Over A Dead Hands Pattern”. Vad är det här för någonting? Berätta gärna mer?

Stämmer! Jag släpper min debut i form av en 5-spårs EP på labeln Symbiot i mitten av maj. Skivan kan väl ses som någon slags presentation av mitt musikskapande och spänner rätt brett över olika genrer. Jag tycker det är svårt att prata och beskriva min musik så jag uppmanar folk att lyssna istället men som jag nämnde tidigare är min målsättning att få in mycket av DJ-kulturens delar i musiken. Jag försöker bland annat byta plats lite på rollerna och använder rap som lite krydda i musiken istället för bara i de ”obligatoriska outro-cutsen”.

Var kommer titeln ifrån?

Titeln är en lång och flummig historia som myntades en blöt kväll. Utan att bli alltför pretto kan jag avslöja att den döda handen symboliserar en avslutad process vilket är en del av den stora kartan/skivan.

Du har en del gäster. Hur kommer det sig att det är just de?

Yep. Rappar på skivan gör Aegiz och Sci-Fi. Det var rätt naturligt innan arbetet påbörjades att det skulle vara dom två, om det skulle vara några alls. Båda är nära vänner och riktigt duktiga. Sci-Fi är en riktig favorit som tyvärr har svårt att få saker ur sig. Det krävs både en och två sparkar där bak men när det väl är färdigt levererar han alltid toppklass. Jag kommer även att producera hans kommande EP ”Tortured Soul”. Aegiz är som jag sade tidigare en annan intressant figur och vi jobbar faktiskt i detta nu på vårt första släpp med vår grupp. Det är än så länge rätt hemligt men det lär märkas när det är klart. Båda släpper sin musik på Symbiot precis som jag. Tredje gästen och den som sticker ut mest är antagligen Veronica Maggio som tillfredställer jazzkatten inom mig med sin spröda röst. Hon jobbar med rätt många olika sorters musik men enligt mig kommer hon till sin absoluta rätt när hon blir lite mer jazzig och får sväva ut lite mer. Även henne kommer jag jobba mer med framöver.

Du kommer att släppa en skiva: instrumental hiphop med rapinslag på vinyl i Sverige. Det är inte så bra utgångsläge?

Haha, verkligen inte. I och för sig, bryr jag mig inte så mycket om just hiphopklimatet i Sverige och många klassiska hiphopfans tilltalas nog inte av min musik då den inte följer de stränga reglerna om 3x16bars verser med hook. Därav kommer skivan framförallt distribueras utomlands.

Tror du det finns en marknad för den?

Jag tror definitivt det finns en marknad och ett sug av alternativ av samplingsbaserad musik här i Sverige men självklart är det en mycket smal grupp. Därav koncentrationen på utlandet.

Hur skulle du beskriva din musik och var hittar du din inspiration?

Usch, musik är så svårt att beskriva i alla dess former men om jag ska sätta ord på det kan man väl beskriva det som någon slags samlingsplats för rytmer, grooves och patterns. Viktigast för mig är att min musik ska skapa en viss stämning och känsla. Låter ju klyschigt såklart men det är faktiskt vad jag ser som A och O. Att ljudbilden skapar en helhet som sedan uppfylls av olika mönster, rörelser, vibbar och frekvenser. Jag kan tänka mig att många inte skulle vilja kalla det för hiphop men det är vad jag gör så vad folk säger spelar ju mindre roll. Jag räknar med att få höra klagomål på ”för lite rap” och liknande från de mest konservativa lyssnarna. Inspirationen hämtar jag från hela min omgivning, vänner, böcker, musik, miljöer, min familj och situationer.

Är den likt något vi hört tidigare i Sverige?

Mycket svår fråga. Jag vill inte likna mig med någon annan så det är verkligen upp till lyssnaren att avgöra. Beatmakare jag diggar i Sverige är bland annat Sebi, Ramjac, Prao-D, Forss, Mr Linus men jag kan inte påstå att min musik är direkt lik någon av deras. Det är mycket ljudbild och arrangemang. Det jag tycker att folk slarvar med är just arrangemanget. Det är alldeles för mycket 3x16bars med hook i hiphopen idag.

Vad letar du efter när du ska sampla?

Jag letar nästan uteslutet rare grejer. Var längesen jag rotade i 5-kronors backarna nu. Det blir ofta att man får pröjsa en hel del för vaxet. Nu menar jag inte enbart sampla utan jag köper ju mycket musik bara för att lyssna på också. Finns en liten smal krets i Stockholm som man rätt snabbt blir beroende av. Man byter, säljer, dealar, köper och priserna är hela tiden olika beroende på efterfrågan och skick. Det blir mycket tid i skivbutiker och jag har på senare tid inlett ett litet samarbete med Dredd Records som kommer att resultera i ett lite annorlunda släpp längre fram i sommar.

Hur känns det så här efter att skivan är klar, är du nöjd fullt ut?

Jag är nöjd även om låtarna, för mig själv, börjar kännas lite gamla nu. Det krävs rätt mycket tid av en såhär inför ett kommande förstasläpp vilket har det lett till att de flesta låtarna är över ett år gamla. På vissa punkter känner man att man utvecklats och kanske skulle ha gjort annorlunda idag men det är en naturlig del av processen. Jag jobbar redan nu med nya saker som antagligen kommer uppfattas som lite mer konceptuella. Skivan är på gränsen till överbred känner jag ibland men det är i och för sig så jag vill ha min debut.

Du har ett ”crew” tillsammans med Aegiz, Sci-Fi och Mufakka som heter Symbiot. Vad är det?

Symbiot skapades för ungefär ett och ett halvt år sedan av Aegiz och två polare till honom. De frågade om jag vill vara med och eftersom jag gillade konceptet var det bara att hoppa in. Rätt så omgående hoppade de två polarna av och kvar var bara jag och Micke. Vi frågade om Mufakka och Sci-Fi ville vara med eftersom vi känner att de faller lite inom samma kategori och tänkande vad gäller musik. Finns massa saker och idéer bakom Symbiot men detta är framförallt det viktigaste. Det är vårat kollektiv som ska symbolisera samhörighet.

Aegiz ord om Symbiot: Symbiot är egentligen bara ett samlingsnamn. Grundidén handlar om att det ska vara ett sätt för oss att ge ut våran musik, så från början var det inget koncept. Men vi har vårat eget sound som inte är särskilt representerat idag. Men i grunden handlar det bara om att vara en möjlighet för oss att ge ut skivor. Vi inom Symbiot är kompisar och känner varandra sedan innan och vet att vi har samma eller i vilket fall liknande smak. Men det vore att göra det enkelt för sig att säga att Symbiot låter så här eller så här. Ett fel som dagens labels gör är att de endast håller sig till ett sound och en image som Def Jux, Anticon och Living Legends, att det ska låta på ett visst sätt. Vi är mer som ett crew än ett skivbolag och samtidigt kommer vi samtidigt heller aldrig att göra några radiohits. Så visst finns det en stil på det.

Hur ser din framtid ut annars?

Jag släpper skivan i slutet av maj och ett mixtape tillsammans med DJ Ljudas och producenten EKP. Jag står för ”The Fizzy Shingum Side” som kommer att innehålla rough & rare funk, breaks, beats, drums, grooves och hiphop. Allt snyggt mixat och självklart kryddat med massa scratch, filmsamplingar, juggles och egna produktioner. Vad EKP & Ljudas sida kommer att bjuda på bör du egentligen fråga dem själva men eftersom jag tjuvlyssnat kan jag avslöja att det blir funkig kvalité för hela slanten! Parallellt jobbar jag nu med Aegiz på vårt första släpp som grupp, The Airport Ensemble. Soundet är lite annorlunda än vad vi båda jobbat med tidigare vilket kan ses som en utmaning. Vi kommer att släppa en jazzfunkig sjua med detta i september. Annars kommer jag rulla på med mina egna saker. Just nu filar jag på ett projekt tillsammans med Dredd Records och jag letar hela tiden efter nya idéer och tankar och hamrar dagligen på min mpc, förhoppningsvis får jag ihop en till EP/tolva till slutet av året…

 

Tagged with:
 

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.