Currently viewing the tag: "SVU"

hands_gatuslang-1

Hands – Intervju
Först publicerad 2004 på dj-silence.com
Text och intervju: Pontus Gustavsson

Vem är Hands?

En 22-årig DJ, född och uppväxt i Karlstad med bor sedan ett år tillbaka i Stockholm. En kille som alltid intresserat sig för alla typer av skivor, skivor att lyssna på, skivor att sampla från, skivor att scratcha med. Den självklara roten.

Du kallade dig för DJ Tamal från början men gick sedan över till Hands. Hur kommer det sig?

DJ Tamal var ett namn som mest uppkom av en slump. Jag sände närradio med några polare för ett par år sen och då löjlade vi oss med lite påhittade namn. Namnet har en ganska lång historia. Det kommer från början från en Jamaicansk siare som hette Tamal. Så jag tog det eftersom jag tyckte det lät lite profetiskt. Sedan har det bara följt med mig utan att jag egentligen trivts särskilt bra med det. Jag är lite så att jag måste döda det gamla för att hitta det nya och det var väl framförallt vad namnbytet innebar. Sedan är jag lite småfascinerad av händer av någon anledning som på något sätt vår yttersta mänskliga punkt. Allt sker igenom våra händer.

Du är uppväxt i Karlstad. Hur ser hiphop-scenen ut där?

Den är jävligt lam, tyvärr. Helt stendöd. Många har gjort tappra försök att blåsa lite liv i intresset men alltid med skral framgång. Det finns några oseriösa emcees, några oseriösa DJ’s men inga som gör nått vettigt eller med anmärkningsvärda skills. Dom två grupperna är vad som utgör hiphop för mig. Graffiti är jag totalt ointresserad av så jag vet faktiskt inte. Ttror knappast scenen är särskilt massiv och breakare finns det ett tiotal på sin höjd. I och för sig duktiga men jag fattar att de tappar inspirationen tyvärr. Dock är Karlstads avsaknad av hiphop inget som tynger mig det minsta. Jag har aldrig fattat grejen med ”missionsjam”, att pracka på folk en hel subkultur med alla tillhörande mönster och regler tror jag inte ett dugg på. En annan bidragande orsak är väl att jag blir mindre och mindre intresserad av traditionell hiphop och rap.

Hur ser du på den svenska DJ-scenen?

Får väl börja med att förklara att DJ för mig inte är någon halvfull ”hiphopskalle” i bandana som står och taktmixar RnB och dancehall på CD. Många använder ordet turntablist till min definition av DJ men jag har aldrig riktigt varit bekväm med det uttrycket eftersom jag tycker de grymmaste scratch-dj’sen i stort sett alltid även är way mycket bättre på att funka upp ett dansgolv än vad den tidigare nämnda arten är. De senaste åren har det dock äntligen börjat arrangeras en hel del battles vilket är kul. Mindre kul är det kanske att det är ungefär samma tio personer som alltid deltar. Internationellt sett ligger vi rätt långt efter men jag tror nått kommer hända inom en snar framtid. Battlescenen står helt still worldwide känns det som. Alla gör samma typer av rutiner, samma typer av juggles fast lite, lite snabbare i princip. Många satsar mer på speed vilket hämmar tekniken ibland vilket är synd. Jag deltog i DJ-SM förra året men ville trots förfrågningar inte delta i år. Jag känner att jag vill göra något som verkligen passar mig innan jag ställer upp igen. Antagligen har jag tagit mig tid till det nästa år.

Den är inte alls lika utvecklad som den danska DJ-scenen?

Nej, Danmark är långt före Sverige. De ligger några år före, framförallt DJ-mässigt. Static, Shine, DJ Noize etcetera. Danmark har alltid varit före Sverige generellt när det gäller hiphop.

Du är inte bara DJ, utan du producerar också. Är det två roller som du arbetar och trivs med?

Definitivt. Hela mitt recept för musikskapande grundar sig i en fusion av just samplingsteknik och scratch & juggles (turntablism). Jag brukar se det som passivt respektive aktivt utövande. När man bygger beats blir det mycket pill med smådetaljer och varje litet break ska hitta sin rätta funktion i mixen, man provar, tänker, lyssnar, ändra och lyssnar igen. Då är det skönt att ställa sig vid skivspelarna och bara låta fingrarna gå loss, man kan koppla bort allt helt och allt sker i just samma ögonblick som man utför det. Svårbeskriven känsla men det är mellan dessa två olika passioner jag försöker finna min balans. Jag eftersöker alltid ett ”rough sound” som inte låter polerat eller tillgjort. Visionen är att kunna utföra allt live med sampler, skivspelare, mixer och effektburkar uppdukade som ett delikat smörgåsbord framför mig.

När man ser på din diskografi är det en ganska tunn historia. Hur kommer det sig?

Jag är extremt självkritisk och har hela tiden aktat mig för att ge ut saker innan jag helt funnit min ”metod”. Min väg till det jag vill göra. Självklart har en del saker sipprat igenom ändå men jag har aldrig försökt ha för bråttom med någonting som man sen bara ångrar ett halvår efter. En annan faktor som spelar in är avsaknad av emcees i min närhet. Tror man gör mer grejer som grupp i unga år.

Du ha varit med på lite Karlstad.tapes. Sedan har du gjort saker med Hummin, Aegiz bland andra.

Stämmer, lite lokala grejer som kommunen gett ut i desperata försök att få lite kulturell status men inget har haft särskilt hög standard. Jag gjorde ett spår med Hummin, Blizzak och Mufakka till Hummins netplay men på grund av rejäl stress blev aldrig slutresultatet något vidare, tyvärr. Den blev inte ens mixad vilket hörs omgående. Aegiz är en nära vän som jag kommer att jobba mycket med framöver. Vi har lite hemliga projekt på gång. Han är även en av Sveriges främsta emcees. Hans platta som kommer snart ska bli mycket intressant att följa. Sverige har aldrig hört sådan rap tidigare!

Du är aktuell med din Vinyl-EP “Basic Map Over A Dead Hands Pattern”. Vad är det här för någonting? Berätta gärna mer?

Stämmer! Jag släpper min debut i form av en 5-spårs EP på labeln Symbiot i mitten av maj. Skivan kan väl ses som någon slags presentation av mitt musikskapande och spänner rätt brett över olika genrer. Jag tycker det är svårt att prata och beskriva min musik så jag uppmanar folk att lyssna istället men som jag nämnde tidigare är min målsättning att få in mycket av DJ-kulturens delar i musiken. Jag försöker bland annat byta plats lite på rollerna och använder rap som lite krydda i musiken istället för bara i de ”obligatoriska outro-cutsen”.

Var kommer titeln ifrån?

Titeln är en lång och flummig historia som myntades en blöt kväll. Utan att bli alltför pretto kan jag avslöja att den döda handen symboliserar en avslutad process vilket är en del av den stora kartan/skivan.

Du har en del gäster. Hur kommer det sig att det är just de?

Yep. Rappar på skivan gör Aegiz och Sci-Fi. Det var rätt naturligt innan arbetet påbörjades att det skulle vara dom två, om det skulle vara några alls. Båda är nära vänner och riktigt duktiga. Sci-Fi är en riktig favorit som tyvärr har svårt att få saker ur sig. Det krävs både en och två sparkar där bak men när det väl är färdigt levererar han alltid toppklass. Jag kommer även att producera hans kommande EP ”Tortured Soul”. Aegiz är som jag sade tidigare en annan intressant figur och vi jobbar faktiskt i detta nu på vårt första släpp med vår grupp. Det är än så länge rätt hemligt men det lär märkas när det är klart. Båda släpper sin musik på Symbiot precis som jag. Tredje gästen och den som sticker ut mest är antagligen Veronica Maggio som tillfredställer jazzkatten inom mig med sin spröda röst. Hon jobbar med rätt många olika sorters musik men enligt mig kommer hon till sin absoluta rätt när hon blir lite mer jazzig och får sväva ut lite mer. Även henne kommer jag jobba mer med framöver.

Du kommer att släppa en skiva: instrumental hiphop med rapinslag på vinyl i Sverige. Det är inte så bra utgångsläge?

Haha, verkligen inte. I och för sig, bryr jag mig inte så mycket om just hiphopklimatet i Sverige och många klassiska hiphopfans tilltalas nog inte av min musik då den inte följer de stränga reglerna om 3x16bars verser med hook. Därav kommer skivan framförallt distribueras utomlands.

Tror du det finns en marknad för den?

Jag tror definitivt det finns en marknad och ett sug av alternativ av samplingsbaserad musik här i Sverige men självklart är det en mycket smal grupp. Därav koncentrationen på utlandet.

Hur skulle du beskriva din musik och var hittar du din inspiration?

Usch, musik är så svårt att beskriva i alla dess former men om jag ska sätta ord på det kan man väl beskriva det som någon slags samlingsplats för rytmer, grooves och patterns. Viktigast för mig är att min musik ska skapa en viss stämning och känsla. Låter ju klyschigt såklart men det är faktiskt vad jag ser som A och O. Att ljudbilden skapar en helhet som sedan uppfylls av olika mönster, rörelser, vibbar och frekvenser. Jag kan tänka mig att många inte skulle vilja kalla det för hiphop men det är vad jag gör så vad folk säger spelar ju mindre roll. Jag räknar med att få höra klagomål på ”för lite rap” och liknande från de mest konservativa lyssnarna. Inspirationen hämtar jag från hela min omgivning, vänner, böcker, musik, miljöer, min familj och situationer.

Är den likt något vi hört tidigare i Sverige?

Mycket svår fråga. Jag vill inte likna mig med någon annan så det är verkligen upp till lyssnaren att avgöra. Beatmakare jag diggar i Sverige är bland annat Sebi, Ramjac, Prao-D, Forss, Mr Linus men jag kan inte påstå att min musik är direkt lik någon av deras. Det är mycket ljudbild och arrangemang. Det jag tycker att folk slarvar med är just arrangemanget. Det är alldeles för mycket 3x16bars med hook i hiphopen idag.

Vad letar du efter när du ska sampla?

Jag letar nästan uteslutet rare grejer. Var längesen jag rotade i 5-kronors backarna nu. Det blir ofta att man får pröjsa en hel del för vaxet. Nu menar jag inte enbart sampla utan jag köper ju mycket musik bara för att lyssna på också. Finns en liten smal krets i Stockholm som man rätt snabbt blir beroende av. Man byter, säljer, dealar, köper och priserna är hela tiden olika beroende på efterfrågan och skick. Det blir mycket tid i skivbutiker och jag har på senare tid inlett ett litet samarbete med Dredd Records som kommer att resultera i ett lite annorlunda släpp längre fram i sommar.

Hur känns det så här efter att skivan är klar, är du nöjd fullt ut?

Jag är nöjd även om låtarna, för mig själv, börjar kännas lite gamla nu. Det krävs rätt mycket tid av en såhär inför ett kommande förstasläpp vilket har det lett till att de flesta låtarna är över ett år gamla. På vissa punkter känner man att man utvecklats och kanske skulle ha gjort annorlunda idag men det är en naturlig del av processen. Jag jobbar redan nu med nya saker som antagligen kommer uppfattas som lite mer konceptuella. Skivan är på gränsen till överbred känner jag ibland men det är i och för sig så jag vill ha min debut.

Du har ett ”crew” tillsammans med Aegiz, Sci-Fi och Mufakka som heter Symbiot. Vad är det?

Symbiot skapades för ungefär ett och ett halvt år sedan av Aegiz och två polare till honom. De frågade om jag vill vara med och eftersom jag gillade konceptet var det bara att hoppa in. Rätt så omgående hoppade de två polarna av och kvar var bara jag och Micke. Vi frågade om Mufakka och Sci-Fi ville vara med eftersom vi känner att de faller lite inom samma kategori och tänkande vad gäller musik. Finns massa saker och idéer bakom Symbiot men detta är framförallt det viktigaste. Det är vårat kollektiv som ska symbolisera samhörighet.

Aegiz ord om Symbiot: Symbiot är egentligen bara ett samlingsnamn. Grundidén handlar om att det ska vara ett sätt för oss att ge ut våran musik, så från början var det inget koncept. Men vi har vårat eget sound som inte är särskilt representerat idag. Men i grunden handlar det bara om att vara en möjlighet för oss att ge ut skivor. Vi inom Symbiot är kompisar och känner varandra sedan innan och vet att vi har samma eller i vilket fall liknande smak. Men det vore att göra det enkelt för sig att säga att Symbiot låter så här eller så här. Ett fel som dagens labels gör är att de endast håller sig till ett sound och en image som Def Jux, Anticon och Living Legends, att det ska låta på ett visst sätt. Vi är mer som ett crew än ett skivbolag och samtidigt kommer vi samtidigt heller aldrig att göra några radiohits. Så visst finns det en stil på det.

Hur ser din framtid ut annars?

Jag släpper skivan i slutet av maj och ett mixtape tillsammans med DJ Ljudas och producenten EKP. Jag står för ”The Fizzy Shingum Side” som kommer att innehålla rough & rare funk, breaks, beats, drums, grooves och hiphop. Allt snyggt mixat och självklart kryddat med massa scratch, filmsamplingar, juggles och egna produktioner. Vad EKP & Ljudas sida kommer att bjuda på bör du egentligen fråga dem själva men eftersom jag tjuvlyssnat kan jag avslöja att det blir funkig kvalité för hela slanten! Parallellt jobbar jag nu med Aegiz på vårt första släpp som grupp, The Airport Ensemble. Soundet är lite annorlunda än vad vi båda jobbat med tidigare vilket kan ses som en utmaning. Vi kommer att släppa en jazzfunkig sjua med detta i september. Annars kommer jag rulla på med mina egna saker. Just nu filar jag på ett projekt tillsammans med Dredd Records och jag letar hela tiden efter nya idéer och tankar och hamrar dagligen på min mpc, förhoppningsvis får jag ihop en till EP/tolva till slutet av året…

 

Tagged with:
 

heli2205 013

Heli – Veckans Fokus
Först publicerad 2006 på Svenskunderjord.com
Text och intervju: Pontus Gustavsson

Det är en fartfylld förmiddag och som vanligt är mitt liv stressigt och fyllt av mängder av saker att göra. Men när Heli glatt hör av sig till mig angående hennes nykläckta spontana skivprojekt och nystartade bolag tog jag mig friheten att ringa upp henne direkt utan några förskrivna frågor och låta spontaniteten göra jobbet.

Du har varit borta ett tag. Var har du hållit hus?

Jag har hela tiden varit och spelat in grejer på Redline, så under den här tiden som jag har varit borta har jag hunnit samla på mig rätt mycket nytt material. Men jag har försökt och funderat över släpp med bolag och olika personer under den tid som gått. Sedan har inte allt löst sig som man velat och man har bråkat och velat fram och tillbaka eftersom folk är gamar och det inte blir som man tänkt sig från början. Men en morgon i oktober så vaknade jag med tanken att jag inte orkade vänta längre på andra inblandade så jag bestämde mig att ta tag i allt själv för att få det gjort. Jag har gjort omslag och allt själv den här gången. Det enda jag har fått vänta på är Salla och Masses mixning.

Du är alltså aktuell med ett nytt mixtape med en rätt gedigen skara rappare och producenter? Berätta gärna mer.

Från början var det tänkt som ett mixtape, men idag skulle jag nog inte vilja kalla det mixtape eftersom ljudet blev så jävla bra på grund av att allt är inspelat hos Redline. Salla tyckte det var värt att släppa och därför ska vi också försöka få ut det till hela Norden.

Grundidén var att samla ihop folk som jag känner att jag är mest lik, folk som jag känner för både som människor och artister och som jag visste att jag kunde jobba bra ihop med. Så att det inte skulle bli något ego utan gjort utifrån grundtanken att ha kul. Sedan fick vi en massa beats som alla artister skrev till direkt i studion. Konstigt nog låter skivan ändå genomarbetad. Masse och Salla har fått styra mycket och greja med röster och mixning, dessutom har Salla skrivit några av refrängerna. Han är riktigt duktig, han är allt i ett, han producerar allting och går in för hela låtarna och är väldigt noga vilket röstläge man använder sig av etcetera.

Skivan är alltså inspelad under en helg. Vad har det fått för betydelse?

Inte så mycket på soundet för det är en bra och genomgående känsla på plattan. Ofta när man gör samlingsskivor så skickas beats till folk och man spelar in i olika studios och det blir olika nivåer på musiken och låtarna vilket gör att den kan kännas väldigt splittrad. Det här skulle lika gärna kunna ha varit en soloskiva som ger ett helhetsintryck och känsla, samtidigt som den inte är så överarbetad. Det finns en spontanitet över skivan, jag öppnade bolaget i oktober och ringde alla som skulle vara med på skivan omgående och veckan efter spelade vi in allt. T.R, som numera kallar sig Öris, och Sebbe som tillsammans utgör Bröder Sinsemellan och Nadamas med flera är med på skivan.

Du har startat ditt nya bolag, Satu Musik. Vad är ditt mål med det?

Först och främst har jag tänkt skaffa eget bolag ett längre tag men jag kan mycket väl tänka mig att signa rätt bolag om det är Redline eller liknande. Men i stort sett vill jag inte hamna på bolag eftersom jag vill ha full kontroll på min musik. Dessutom hatar jag väntetider och pallar inte vänta i två år för att få ut min musik. Jag släpper hellre saker hela tiden istället. Givetvis kommer mitt andra soloalbum vara mer genomarbetat och det kommer vara något som jag jobbar med vid sidan av mina andra projekt.

Men är du nöjd med din skiva Öronknark så här i efterhand?

Det är en skiva som visar på en blandning av mitt rebelliska jag och mitt mamma-jag. Den är bra på sitt sett, man förändras ju hela tiden som person. Vissa saker var jag bättre på då och andra saker nu. Vissa kommer nog att tycka jag är sämre nu än förut medan vissa tycker jag blivit bättre sedan sist. Den här gången har jag skalat av mina texter ganska mycket och jag har inte så mycket metaforer och ordlekar som tidigare. Däremot har jag tusen gånger bättre flow och har verkligen hittat mitt röstläge. Nu är jag mer en artist än en rappare och tänker jag mer på låten som helhet istället för bara på texten.

Hur har du utvecklats som rappare sedan du fick barn?

Jag kan säga så här, saker som jag säger och snackar om i mina låtar har väl blivit mer genomtänkt, jag säger inte saker utan att tänka på konsekvenserna. Förut sa jag saker bara för att provocera och jävlas med folk. Men nu tänker jag lite mer på min familj och barnen. Barnen går på dagis och det finns dagisfröknar där som vill ha skivan. Sedan har blivit mycket mer ödmjuk och lugnare som person, mer självsäker och mest av allt har jag fått självdistans.

Din man Kalle rappar ofta om att röka på och du gör det själv på din nya skiva. Är det inte ett ganska känsligt ämne när man är förälder?

Man vill såklart inte ha myndigheter på sig och därmed risken att bli av med sina barn och andra som kan ta skada av vad man säger. Många förstår sig inte på rökandet så oftast tycker folk att man är en dålig förälder om man röker på. Sedan hör det till saken till att jag och Kalle nästan aldrig dricker alkohol och sprit. Sedan att man röker någon gång ibland är en skillnad tycker jag. Det är sjukt att man tycker det är okej att supa sönder skallen men inte röka på någon gång då och då. Det finns vissa personer i ens vardag som inte bara kan eller vill förstå sig på rökandet så då vill man inte skapa problem hos mina barn. Och att Kalle eller mina föräldrar skall ta skada, man måste tänka på konsekvenserna.

Tidigare har du rappat en hel del på engelska. Har du lagt den karriären på hyllan helt?

När jag började 96-97 rappade jag mycket på engelska och det materialet fanns mest på tape och undergroundskivor som ingen har koll på idag. Sedan släppte vi ”Southswed…ish” med Live N’ Direct (LND) och dåvarande Lömska Ligan, Sneaky Squad. Det var jag Kalle och en kille som hette Lovemark. Men jag kommer med lite material på engelska, sedan har jag faktiskt börja jobba lite på finska nu med. Tidigare har alltid varit emot att blanda språk och jag vet inte varför jag tyckte så. Helst vill jag inte ha några regler och hämningar utan bara skita i vad alla tycker. Men det kommer komma mer på engelska tids nog i vilket fall.

Du klassar inte den här skivan som ditt andra soloalbum. När får vi höra den?

Håll utkik för musik från mig och mitt bolag under 2006. Jag har artister som jag tänker signa men det är inget jag kan säga något mer om eftersom inga kontrakt är påskrivna. Jag kommer att fokusera på att få fram nytt folk som har skills och som jag gillar.

Tagged with:
 

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.