Currently viewing the tag: "sci-fi"

hands_gatuslang-1

Hands – Intervju
Först publicerad 2004 på dj-silence.com
Text och intervju: Pontus Gustavsson

Vem är Hands?

En 22-årig DJ, född och uppväxt i Karlstad med bor sedan ett år tillbaka i Stockholm. En kille som alltid intresserat sig för alla typer av skivor, skivor att lyssna på, skivor att sampla från, skivor att scratcha med. Den självklara roten.

Du kallade dig för DJ Tamal från början men gick sedan över till Hands. Hur kommer det sig?

DJ Tamal var ett namn som mest uppkom av en slump. Jag sände närradio med några polare för ett par år sen och då löjlade vi oss med lite påhittade namn. Namnet har en ganska lång historia. Det kommer från början från en Jamaicansk siare som hette Tamal. Så jag tog det eftersom jag tyckte det lät lite profetiskt. Sedan har det bara följt med mig utan att jag egentligen trivts särskilt bra med det. Jag är lite så att jag måste döda det gamla för att hitta det nya och det var väl framförallt vad namnbytet innebar. Sedan är jag lite småfascinerad av händer av någon anledning som på något sätt vår yttersta mänskliga punkt. Allt sker igenom våra händer.

Du är uppväxt i Karlstad. Hur ser hiphop-scenen ut där?

Den är jävligt lam, tyvärr. Helt stendöd. Många har gjort tappra försök att blåsa lite liv i intresset men alltid med skral framgång. Det finns några oseriösa emcees, några oseriösa DJ’s men inga som gör nått vettigt eller med anmärkningsvärda skills. Dom två grupperna är vad som utgör hiphop för mig. Graffiti är jag totalt ointresserad av så jag vet faktiskt inte. Ttror knappast scenen är särskilt massiv och breakare finns det ett tiotal på sin höjd. I och för sig duktiga men jag fattar att de tappar inspirationen tyvärr. Dock är Karlstads avsaknad av hiphop inget som tynger mig det minsta. Jag har aldrig fattat grejen med ”missionsjam”, att pracka på folk en hel subkultur med alla tillhörande mönster och regler tror jag inte ett dugg på. En annan bidragande orsak är väl att jag blir mindre och mindre intresserad av traditionell hiphop och rap.

Hur ser du på den svenska DJ-scenen?

Får väl börja med att förklara att DJ för mig inte är någon halvfull ”hiphopskalle” i bandana som står och taktmixar RnB och dancehall på CD. Många använder ordet turntablist till min definition av DJ men jag har aldrig riktigt varit bekväm med det uttrycket eftersom jag tycker de grymmaste scratch-dj’sen i stort sett alltid även är way mycket bättre på att funka upp ett dansgolv än vad den tidigare nämnda arten är. De senaste åren har det dock äntligen börjat arrangeras en hel del battles vilket är kul. Mindre kul är det kanske att det är ungefär samma tio personer som alltid deltar. Internationellt sett ligger vi rätt långt efter men jag tror nått kommer hända inom en snar framtid. Battlescenen står helt still worldwide känns det som. Alla gör samma typer av rutiner, samma typer av juggles fast lite, lite snabbare i princip. Många satsar mer på speed vilket hämmar tekniken ibland vilket är synd. Jag deltog i DJ-SM förra året men ville trots förfrågningar inte delta i år. Jag känner att jag vill göra något som verkligen passar mig innan jag ställer upp igen. Antagligen har jag tagit mig tid till det nästa år.

Den är inte alls lika utvecklad som den danska DJ-scenen?

Nej, Danmark är långt före Sverige. De ligger några år före, framförallt DJ-mässigt. Static, Shine, DJ Noize etcetera. Danmark har alltid varit före Sverige generellt när det gäller hiphop.

Du är inte bara DJ, utan du producerar också. Är det två roller som du arbetar och trivs med?

Definitivt. Hela mitt recept för musikskapande grundar sig i en fusion av just samplingsteknik och scratch & juggles (turntablism). Jag brukar se det som passivt respektive aktivt utövande. När man bygger beats blir det mycket pill med smådetaljer och varje litet break ska hitta sin rätta funktion i mixen, man provar, tänker, lyssnar, ändra och lyssnar igen. Då är det skönt att ställa sig vid skivspelarna och bara låta fingrarna gå loss, man kan koppla bort allt helt och allt sker i just samma ögonblick som man utför det. Svårbeskriven känsla men det är mellan dessa två olika passioner jag försöker finna min balans. Jag eftersöker alltid ett ”rough sound” som inte låter polerat eller tillgjort. Visionen är att kunna utföra allt live med sampler, skivspelare, mixer och effektburkar uppdukade som ett delikat smörgåsbord framför mig.

När man ser på din diskografi är det en ganska tunn historia. Hur kommer det sig?

Jag är extremt självkritisk och har hela tiden aktat mig för att ge ut saker innan jag helt funnit min ”metod”. Min väg till det jag vill göra. Självklart har en del saker sipprat igenom ändå men jag har aldrig försökt ha för bråttom med någonting som man sen bara ångrar ett halvår efter. En annan faktor som spelar in är avsaknad av emcees i min närhet. Tror man gör mer grejer som grupp i unga år.

Du ha varit med på lite Karlstad.tapes. Sedan har du gjort saker med Hummin, Aegiz bland andra.

Stämmer, lite lokala grejer som kommunen gett ut i desperata försök att få lite kulturell status men inget har haft särskilt hög standard. Jag gjorde ett spår med Hummin, Blizzak och Mufakka till Hummins netplay men på grund av rejäl stress blev aldrig slutresultatet något vidare, tyvärr. Den blev inte ens mixad vilket hörs omgående. Aegiz är en nära vän som jag kommer att jobba mycket med framöver. Vi har lite hemliga projekt på gång. Han är även en av Sveriges främsta emcees. Hans platta som kommer snart ska bli mycket intressant att följa. Sverige har aldrig hört sådan rap tidigare!

Du är aktuell med din Vinyl-EP “Basic Map Over A Dead Hands Pattern”. Vad är det här för någonting? Berätta gärna mer?

Stämmer! Jag släpper min debut i form av en 5-spårs EP på labeln Symbiot i mitten av maj. Skivan kan väl ses som någon slags presentation av mitt musikskapande och spänner rätt brett över olika genrer. Jag tycker det är svårt att prata och beskriva min musik så jag uppmanar folk att lyssna istället men som jag nämnde tidigare är min målsättning att få in mycket av DJ-kulturens delar i musiken. Jag försöker bland annat byta plats lite på rollerna och använder rap som lite krydda i musiken istället för bara i de ”obligatoriska outro-cutsen”.

Var kommer titeln ifrån?

Titeln är en lång och flummig historia som myntades en blöt kväll. Utan att bli alltför pretto kan jag avslöja att den döda handen symboliserar en avslutad process vilket är en del av den stora kartan/skivan.

Du har en del gäster. Hur kommer det sig att det är just de?

Yep. Rappar på skivan gör Aegiz och Sci-Fi. Det var rätt naturligt innan arbetet påbörjades att det skulle vara dom två, om det skulle vara några alls. Båda är nära vänner och riktigt duktiga. Sci-Fi är en riktig favorit som tyvärr har svårt att få saker ur sig. Det krävs både en och två sparkar där bak men när det väl är färdigt levererar han alltid toppklass. Jag kommer även att producera hans kommande EP ”Tortured Soul”. Aegiz är som jag sade tidigare en annan intressant figur och vi jobbar faktiskt i detta nu på vårt första släpp med vår grupp. Det är än så länge rätt hemligt men det lär märkas när det är klart. Båda släpper sin musik på Symbiot precis som jag. Tredje gästen och den som sticker ut mest är antagligen Veronica Maggio som tillfredställer jazzkatten inom mig med sin spröda röst. Hon jobbar med rätt många olika sorters musik men enligt mig kommer hon till sin absoluta rätt när hon blir lite mer jazzig och får sväva ut lite mer. Även henne kommer jag jobba mer med framöver.

Du kommer att släppa en skiva: instrumental hiphop med rapinslag på vinyl i Sverige. Det är inte så bra utgångsläge?

Haha, verkligen inte. I och för sig, bryr jag mig inte så mycket om just hiphopklimatet i Sverige och många klassiska hiphopfans tilltalas nog inte av min musik då den inte följer de stränga reglerna om 3x16bars verser med hook. Därav kommer skivan framförallt distribueras utomlands.

Tror du det finns en marknad för den?

Jag tror definitivt det finns en marknad och ett sug av alternativ av samplingsbaserad musik här i Sverige men självklart är det en mycket smal grupp. Därav koncentrationen på utlandet.

Hur skulle du beskriva din musik och var hittar du din inspiration?

Usch, musik är så svårt att beskriva i alla dess former men om jag ska sätta ord på det kan man väl beskriva det som någon slags samlingsplats för rytmer, grooves och patterns. Viktigast för mig är att min musik ska skapa en viss stämning och känsla. Låter ju klyschigt såklart men det är faktiskt vad jag ser som A och O. Att ljudbilden skapar en helhet som sedan uppfylls av olika mönster, rörelser, vibbar och frekvenser. Jag kan tänka mig att många inte skulle vilja kalla det för hiphop men det är vad jag gör så vad folk säger spelar ju mindre roll. Jag räknar med att få höra klagomål på ”för lite rap” och liknande från de mest konservativa lyssnarna. Inspirationen hämtar jag från hela min omgivning, vänner, böcker, musik, miljöer, min familj och situationer.

Är den likt något vi hört tidigare i Sverige?

Mycket svår fråga. Jag vill inte likna mig med någon annan så det är verkligen upp till lyssnaren att avgöra. Beatmakare jag diggar i Sverige är bland annat Sebi, Ramjac, Prao-D, Forss, Mr Linus men jag kan inte påstå att min musik är direkt lik någon av deras. Det är mycket ljudbild och arrangemang. Det jag tycker att folk slarvar med är just arrangemanget. Det är alldeles för mycket 3x16bars med hook i hiphopen idag.

Vad letar du efter när du ska sampla?

Jag letar nästan uteslutet rare grejer. Var längesen jag rotade i 5-kronors backarna nu. Det blir ofta att man får pröjsa en hel del för vaxet. Nu menar jag inte enbart sampla utan jag köper ju mycket musik bara för att lyssna på också. Finns en liten smal krets i Stockholm som man rätt snabbt blir beroende av. Man byter, säljer, dealar, köper och priserna är hela tiden olika beroende på efterfrågan och skick. Det blir mycket tid i skivbutiker och jag har på senare tid inlett ett litet samarbete med Dredd Records som kommer att resultera i ett lite annorlunda släpp längre fram i sommar.

Hur känns det så här efter att skivan är klar, är du nöjd fullt ut?

Jag är nöjd även om låtarna, för mig själv, börjar kännas lite gamla nu. Det krävs rätt mycket tid av en såhär inför ett kommande förstasläpp vilket har det lett till att de flesta låtarna är över ett år gamla. På vissa punkter känner man att man utvecklats och kanske skulle ha gjort annorlunda idag men det är en naturlig del av processen. Jag jobbar redan nu med nya saker som antagligen kommer uppfattas som lite mer konceptuella. Skivan är på gränsen till överbred känner jag ibland men det är i och för sig så jag vill ha min debut.

Du har ett ”crew” tillsammans med Aegiz, Sci-Fi och Mufakka som heter Symbiot. Vad är det?

Symbiot skapades för ungefär ett och ett halvt år sedan av Aegiz och två polare till honom. De frågade om jag vill vara med och eftersom jag gillade konceptet var det bara att hoppa in. Rätt så omgående hoppade de två polarna av och kvar var bara jag och Micke. Vi frågade om Mufakka och Sci-Fi ville vara med eftersom vi känner att de faller lite inom samma kategori och tänkande vad gäller musik. Finns massa saker och idéer bakom Symbiot men detta är framförallt det viktigaste. Det är vårat kollektiv som ska symbolisera samhörighet.

Aegiz ord om Symbiot: Symbiot är egentligen bara ett samlingsnamn. Grundidén handlar om att det ska vara ett sätt för oss att ge ut våran musik, så från början var det inget koncept. Men vi har vårat eget sound som inte är särskilt representerat idag. Men i grunden handlar det bara om att vara en möjlighet för oss att ge ut skivor. Vi inom Symbiot är kompisar och känner varandra sedan innan och vet att vi har samma eller i vilket fall liknande smak. Men det vore att göra det enkelt för sig att säga att Symbiot låter så här eller så här. Ett fel som dagens labels gör är att de endast håller sig till ett sound och en image som Def Jux, Anticon och Living Legends, att det ska låta på ett visst sätt. Vi är mer som ett crew än ett skivbolag och samtidigt kommer vi samtidigt heller aldrig att göra några radiohits. Så visst finns det en stil på det.

Hur ser din framtid ut annars?

Jag släpper skivan i slutet av maj och ett mixtape tillsammans med DJ Ljudas och producenten EKP. Jag står för ”The Fizzy Shingum Side” som kommer att innehålla rough & rare funk, breaks, beats, drums, grooves och hiphop. Allt snyggt mixat och självklart kryddat med massa scratch, filmsamplingar, juggles och egna produktioner. Vad EKP & Ljudas sida kommer att bjuda på bör du egentligen fråga dem själva men eftersom jag tjuvlyssnat kan jag avslöja att det blir funkig kvalité för hela slanten! Parallellt jobbar jag nu med Aegiz på vårt första släpp som grupp, The Airport Ensemble. Soundet är lite annorlunda än vad vi båda jobbat med tidigare vilket kan ses som en utmaning. Vi kommer att släppa en jazzfunkig sjua med detta i september. Annars kommer jag rulla på med mina egna saker. Just nu filar jag på ett projekt tillsammans med Dredd Records och jag letar hela tiden efter nya idéer och tankar och hamrar dagligen på min mpc, förhoppningsvis får jag ihop en till EP/tolva till slutet av året…

 

Tagged with:
 

Looking for something?

Use the form below to search the site:


Still not finding what you're looking for? Drop a comment on a post or contact us so we can take care of it!

Visit our friends!

A few highly recommended friends...

    Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.